Gunnar stack

drömmen sprack

om livslång färd.

Glöm den den fale

ja, tvi vale.

Se nu Gustav, man av värld

en mörkrets prins -

knapp nog en skönare ädling finns.

Honom må du inte rata

ge dig hän på gemensam eriksgata.

Detta var rimmet till en av mina julklappar från farmor, mamma och pappa. En cykel minsann! Jag förstår inte hur de vågar, sist de gav mig en cykel i present stannade den i min ägo mindre än ett år. Det var Svarta Blixten, en svart Kronan. Knipsat lås kvar som minne en tidig morgon.

Den här gången ingick i och för sig tre lås, varav ett tydligen är värsta världsmästarlåset som knappt går att spränga sönder. Lite har de kanske lärt sig ändå.

Nu har jag alltså Gustav, en svart Monark. Och tre lås. Vi får se vilka under vi kan uträtta tillsamans! (Förutsatt att jag kommer iväg på morgnarna, det tar tid att låsa upp tre lås har jag upptäckt. Kanske tar det lika lång tid att promenera raskt till stationen ändå.)

Min mörkrets prins. Gustav.