Är antalet gånger som jag nu har lyssnat på sommarhiten sedan jag satte mig vid datorn idag.

Föga förvånande kanske (se nummer fem).

Tre minuter innan jag hetsade till tåget hem skulle jag ställa i ordning några pärmar i en hylla. Pang! sade det och det blixtrade till framför ögonen.

Helvetes jävla skit trillade ner från sin plats i hyllan, rakt i huvudet på mig. Tavlan som Kritan broderat till Snippe men som jag stulit med mig till jobbet. Jag har ett rött jack rakt över näsan.

Helvetes jävla skit.

En sådan tröttma som jag upplevt och upplever idag var länge sedan jag genomled. Jag har inte ögonvitor, jag har ögonrosor.

Jag vill gå i ide. Jag vill inte tvätta, jag vill inte träna. Tvättar jag inte har jag inga rena underkläder kvar, tränar jag inte har jag ingen rygg kvar. Det är förjävligt att vara så värdelöst konstruerad att ryggen skriker åt en att träna om man så bara skolkat från styrkan en endaste yttepyttig vecka.

Så tvättas ska det. Och tränas. Och så handlas och lagas mat. Och det är måndag i december, strax innan betygssättning, mitt under julstressen. Solen har inte gått upp när man åker till jobbet och den har gått ner när man går från det. Ni fattar.

Jag tröstar mig med 2008 års sommarhit och påminner mig om att det kommer bättre tider, ljusare tider, varmare tider. Kanske är ingen utöver Snippe och jag medveten om att detta verkligen är sommarens stora hit, men så är det. Den spelades nog i bilen varenda gång vi skulle någonstans.

Titta och lyssna noga. Inte bara för att det är en riktigt fantastiskt bra låt, det bjuds på fantastiska frisyrer och mustascher! Sångaren är därtill en av de sötaste och mest oväntade jag har sett på länge. Bra är han också. Fuska inte genom att spola framåt, inledningen måste ses.