Rävar är världens tuffaste djur näst efter Assar. Och Roald Dahl är en av världens tuffaste författare. Och nu går Fantastic Mr Fox på bio. Kan det bli bättre för en igel? Tor ej.

Undrar om man skulle kunna smuggla in Assar i salongen. Jag tror han skulle gilla filmen.

Det är fantastiskt att ha lov. Alla borde få ha det. Jag sover, softar, tränar, äter och kanske hinner jag med nån enstaka fikastund mellan varven. Det känns i hela kroppen, den liksom lagrar vila. Åtminstone kan jag ju hoppas på att den lagras nånstans, jag gissar att det är fullt ös medvetslös så fort jag kommer tillbaka på måndag igen.

Idag är det tvärtom. Jag fick tid för en födelsedagspresent idag, ansiktsbehandlng på SkinCare. Åh. Ansiktsbehandling luxury (1h 45min): Ryggmassage, rengöring, hudanalys, peeling, ånga, grundlig porrengöring, plockning av bryn, massage ansikte och axlar,mask, samt handmassage.

Mitt rum var ännu finare, på övervåningen med fönster åt två håll. Där låg jag inbäddad i en kokong och blev omhändertagen.

Och så slängde jag på frans- och brynfärg på det. Jag har sjukt snygga ögonbryn nu. Filmstjärnebryn! Tänk om farmor skulle se dem, hon som brukar säga att det är det snyggaste på mig i vanliga fall, nu skulle hon ju svimma av hänförelse.

När jag var klar lullade jag ner på stan, hyrde en romcom, köpte en sallad på Cupido och bodybutter på Body Shop. Och sen blev det inte mer action. Soffläge. Hämtindiskt till middag (jag slapp hämtningen). Nu sitter Snippe och Niklas och nördar i rummet intill medan jag är nedbäddad i kokongstil än en gång, insmord och väldoftande.

Sådärja. Om man skulle ta och titta lite på Mot alla vindar då?

50 pix på Monki. 

eller lov, kan man ju också säga att jag har.

Fantastisk sak i alla fall.

Vaknade utsövd och på strålande humör med en spinnande katt på bröstet. Sovmorgon, DN-läsning. Städade lite, njöt av solsken genom fönstret, blommor på golvet och musik i högtalarna.

För en gångs skull orkade jag med en stadspromenad, helt ostressad! Hittade hallampa, fick sol i ögonen, rosor på kind och fixade motiv till halltavlor som jag inte varit nöjd med förrän nu.

Gjorde ny träningsmusiklista på spotify som jag kan lyssna på i lurarna även på Sats, tack vare fin present från Snippe. Gullehan. Det var komplett roligt att lyfta tunga saker och grimasera i läskigt upplysta lokaler. Det är nästan så att jag längtar till nästa pass, så att jag kan kan lyssna vidare.

Har även lagat biff à la Lindström till trött pojkvän, ätit ost från Eskesta (uttalas dock Echísta på tierpsdialekt fick jag lära mig) som jag fått i födelsedagspresent av lärare på Sofias födelsedagsfest(!) och druckit ekologiskt vin, även det en present från min finkusin.

Ja, får jag lalla omkring såhär några dagar till kan det kanske hända att jag snart känner mig som en människa igen.

Åh, nu ska min före detta lägenhet ut på marknaden igen. Äkta rebound-lya! Först ett år med mig, sen kom Guffa och nu flyttar Martin.

Fina Swedenborgsgatan, du bor ändå i mitt hjärta. Eller ska man säga att mitt hjärta bor i dig? Som jag slet och pysslade med väggar, golv och kök, grät och lagade mig själv igen...

Hade jag varit en annan person då? Känns lite så.

Förbluffad, förstummad, förvånad, modfälld, mållös, nedslagen, omtumlad slokörad, vimmelkantig och överraskad ges som förslag på översättning av "dazed" enligt woxikon. Åtminstone sju passar in på mig idag. Man skulle kunna ha ett tisdagsporträtt av en igel under rubriken för att illustrera ytterligare.

En helt jävla värdelös tisdag. Tisdagar är jävulens påfund, believe you me. Trött och knappt vid liv efter måndagen och ännu så låååångt kvar till nästa lediga dag. Lektioner som byter av varandra med fem minuters mellanrum, från morgon till eftermiddag. På språng från att jag kliver av tåget (med fortfarande stelfrusna tår, efter att ha väntat på ett försenat tåg en knapp halvtimme på morgonen). Möten hit, lektioner dit, fångas i flykten i korridorer av lärare och elever, får höra dåliga undanflykter och bortförklaringar om varför det inte går att lämna in/redovisa/orka jobba på lektioner (kanske har hela mänskligheten dåliga tisdagar? Kanske är de lika matta i själen som jag? ) tjugo minuters lunchrast och sen ett till möte sent på eftermiddagen. Slut på mjölken till kaffet också.

Satt kvar i arbetsrummet till 18 bara för att bli av med några av de där irriterande punkterna på listan som verkar vilja följa mig till världens ände. Och sen var tåget hem tjugo minuter sent. Och kiosken kunde inte hantera kontokortsbetalningar.

Hem, steka blodpudding, hämta tvätt i tvättstugan, duscha, lägga sig i sängen och glo. Ett stimulerande liv.

Nu har jag lyssnat på sex-bands-låten typ fem, sex gånger och tyckt synd om mig. Kanske är det dags att släcka. Lägga ner.

Mot alla vindar. Barndom. Prägling. Förmodligen en viktig (men fram till idag för mig undermedveten) anledning till att jag gillar killar som liksom är grå kring ögonen. Stavas även Jon English. ÅH!

En fantastisk tv-serie.

Sofia och jag pratade om den idag. Och om titelmusiken (det räcker att jag hör titeln så hör jag flöjten i huvudet). Hon har köpt boxen. Jag sökte på det världsvida nätet och fann mer än vad jag letade efter. Och nu har jag nog lyssnat på låten kanske... åtta gånger i sträck? Så bra kanske den inte är, men den fungerar utmärkt som en tidsmaskin. Ja jävlar vad jag ska låna serien när hon sett klart.

Se och hör!