När jag fotade mig i en fotoautomat igår upptäckte jag att automaten i fråga var hemsökt, mitt ansikte omgavs av en dimmig aura och bilderna dissades av bankkvinnan som skulle hjälpa mig att fixa ett nytt id-kort. Hon hänvisade mig till en fotograf i närheten och dit begav jag mig idag.

Han hälsade, satte mig på en stol, halade fram en kamera och - tjoff! så hade han tagit en bild som han själv valde ut åt mig. Jag hann inte ens reagera och ser således rädd ut på bilden. Till skillnad från gårdagen, då kameran var hemsökt ser nu jag istället ut som att jag ser ett spöke som jag krampaktigt ler åt. Jaha. Det blir tio år av rädsla i plånboken hädanefter. Jaja. Jag kommer i alla fall att kunna identifiera mig. Alltid nåt.

...det var väl roligt, hurra!

Mmm.

Snöslask som smälter på marken eller letar sig in under mössa och halsduk. Roligt, hurra.

Särskilt när man ska ta sig i kragen och släpa iväg sig till träningen och inte sitta kvar i sängen med kaffekoppen och titta ut genom fönstret. 

Jag känner mig som den sista i min bekantskapskrets som ännu inte läst boken. Eller så inbillar jag mig allt, och bygger mina fantasier på enbart Maja.

Nu har jag i alla fall sett filmen, och eftersom jag fortfarande tänker på den så är den nog en bra film att se. Jo, jag gillade den, inser jag när jag tänker efter. Rätt mycket faktiskt. Den var lite fin och lite hemsk samtidigt. Det är dessutom lätt att bli lite kär i Oskar (eller hade väl varit lätt om jag vore kring tolv i alla fall, nu vill man kanske mest adoptera honom eller nåt) trots hans ofta snoriga näsa.

Dags att läsa boken då.

Här är filmtrailern:

Tanken är att jag strax ska ta mig ner på stan och fixa lite ärenden. Nu känner jag mig lite tveksam. Jag är rädd att jag kommer att dö av det farliga dödsljuset som råder där ute. Det ser frätande ut, åtminstone på livslusten.

Känslan när man är ute och går en morgonpromenad och innan man gått ut hunnit sätta igång både en diskmaskin och två tvättmaskiner som snurrar hemma är mycket trevlig. Det känns nästan som att man lurat systemet, tre effektiva saker i en liksom, är det möjligt?

Jag måste ha fått en energireserv påslagen efter det, för utöver att tvätta ytterligare fyra maskiner har jag även bokat tid för en läkarundersökning, något jag dragit mig för ett tag, betalat räkningar och beställt nytt bankomatkort. Mitt nuvarande faller bokstavligen sagt i bitar, nya plastflisor lossnar varje dag. Hade tänkt ordna nytt id-kort också på samma gång men fotoautomatkorten jag tog innan bankomatkortsbeställandet ser ut att vara tagna i en dimmig tunnel, så de dög inte. Jag tror att automaten är besatt av en ond ande. Det får bli ett nytt försök hos en riktigt fotograf imorgon istället. Tänk att kunna gå på systemet själv sedan, det har jag inte kunnat sedan i augusti...

Nöjdast är jag dock över att förutom all effektivitet har jag dessutom hunnit med en långlunch med Linda och eftermiddagsfika med tillhörande nykattstittande hos Maja. Och det slutar inte där! Om en timme ska jag och Snippe äta mat på Lingon och sedan gå på bio. Fint liv!

Om det inte vore för att sex maskiner tvätt genererar otaliga minuters tvättvikande skulle allt vara utomordentligt väl i igellivet just nu.

Nykattstitt. Trött Molly.

Den här tröttkatten mötte mig i dörren när jag kom hem. Han är så stor! I alla fall när man jämför med nykatter.

Förslag på lovaktiviteter: Först kan man gå en promenad i dimman och lyssna på musik och tänka. Sen kan man man gå och fika på Joels tillsammans med Alexandra.

Efter det kan man strosa på stan och handla livsnödvändiga saker, typ nagellackssnabbtorkande medel och en halsduk. Jag har ju bara ett hundratal halsdukar i garderoben än så länge. Efter en paus hemma är det dags för träning. Överkropp och core. Snippe kör kondition.

Dags sedan för mat, asbra kotletter med grönsaker i ugn. God sallad och sparris. Varm dusch på det, tändning av kakelugnen och varm choklad med vispgrädde.

Läsa serietidningen man "lånat" av föräldrarna.

Det glöder fortfarande. Snippe har lagt sig och tittar på slutet av filmen han somnade ifrån igårkväll. Jag har nyss borstat tänderna. Dags att avsluta den här lovdagen. Kan inte klaga så mycket just idag.

Jag tog en förmiddagspromenad (tanken var att det skulle vara en morgonpromenad, men eftersom klockan hann passera halv elva innan jag tog mig ut genom ytterdörren räknas det nog inte som sådan längre). Jag blev påmind om att det alldeles strax blir november.

Vädret är murket, som en kollega uttryckte det igår.

Kollegan X sa till mig att det märks att kollegan Y tycker om mig eftersom Y lyser upp när jag kommer i närheten, hur mulen Y än varit innan.

Vicken komplimang!

Dels att någon överhuvudtaget faktiskt blir glad av ens närvaro, och dels för att Y är en av mina absoluta topplistepersoner.

Det här ska jag skriva upp i min lilla komplimangsbok.

(Det sorgliga i denna solskenshistoria är dock att jag faktiskt hade en sån när jag var yngre. En komplimangsbok. Eller det var snarare de sista sidorna av dagboken. Där skrev jag upp snälla saker andra sagt om mig.)

(Jag var lite svältfödd.)