Frida delade med sig av detta fynd på facebook. Vad säger man? Assar.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt att mitt liv verkar reprisera sig självt. Den här för-ett-år-sedan-grejen har gett mig läskiga insikter i mitt upprepande liv.

Men dock. Lite skönt kändes det faktiskt mitt i beklagandet över att jag är så trött och att livet är så jähähäädra jobbigt att det kändes såhär för ett år sedan.

De här killarna får jag träffa varje dag. Jag har det rätt bra, jag.

Egentligen har jag läget under kontroll.

Schemat i skolan är bättre, jag känner mig mer erfaren än tidigare, jag litar på min egen förmåga. Jag gör det jag vill göra.

Ändå känns det ibland som att jag trampar vatten. Alldeles för ofta planerar jag lektionerna kvällen (eller var går gränsen mellan kväll och natt?) innan. Jag känner mig för stressad för att träna men sitter ändå bara och glor på skärmen när jag istället väljer att stanna hemma. Tom i huvudet. Glor på en skärm och känner mig onyttig, obekväm och oföretagsam. Och på jobbet går det ju inte att jobba. Det är möten. Det är konferenser av alla de slag tänkas kan. Det är kollegor som ska prata i korridoren. Det är elever som ber om hjälp, det är elever som behöver prata. Och är det något jag vill prioritera så är det väl elevproblemen, men jävlar, jävlar vad sånt tar på krafterna. Jag känner mig som en disktrasa vissa dagar. Idag är en sån dag.  Parera, medla, lyssna, planera, ge nya chanser. Åter och åter igen.

Justja, så är det lektioner ibland också.

Och samtidigt vill jag inte ha andra elever. Aldrig! Jag vill ha mina stökiga, krångliga så otroligt charmiga och personliga elever. Inte stillasittande, stillatigande små ljus. Jag vill ha såna som blixtrar och flammar ordentligt emellanåt.

Och så vill jag ha fler timmar på dygnet. Fler soltimmar.

Gnäll, gnäll, gnäll.

Sådärja. Då har jag gnällt lite. För gnällig är jag. Och trött. Ja jävlar.

Veckan efter jullovet slog mig hårt i huvudet. Verkligheten var grym. Och så betygssättning i måndags. Och Öppet Hus igår. Började jobba 7, hemma vid 22. På plats 7 idag igen för att städa upp efter alla (varför åker jag på sånt jämt?) (Nu hade några snälla kvaravarande tierpare offrat sig och gjort det mesta visade det sig.) (Men ändå. Jag var där 7 i alla jävla fall), vilket innebar att jag var helt tom. Ingen aktivitet i huvudet alls de senare timmarna på eftermiddagen. Och tvättid. Hårt liv. Det är ett hårt liv jag lever.

Jag har inte kunnat prata sammanhängande efter klockan 14 idag. På allvar.

Men det var inte sant den här gången heller, för det kommer ett sportlov emellan.

Så var det igång. Ekorrhjulet alltså. Och hej, vad det har snurrat idag! Eleverna befolkar än en gång korridorer och klassrum. Och återigen är det öppet hus som ska planeras. Fackmöten och ämneskonferenser. Åh hjälp. Jag kände mig helt manglad när jag kom hem idag. Nu befinner jag mig i sängen, och där tänker jag stanna tills imorgon. Hela kvällen har bara ägnats åt sängförberedande handlingar. Laga middag, äta middag, laga lunchlåda, plocka fram kläder till morgondagen. Dusch, tandborstning, färdigt. Bara två lektioner på schemat, båda färdigplanerade. Aaah.

Nu ska jag slötitta på tv eller slöläsa nån bok.

Om jag bara hade tid och ork att träna skulle jag må ganska bra.