Listor är bra. Listor gillar jag. Jag gör listor.

Men den här är en seg jävel. Jag blir inte av med den. Istället för att göra och stryka så bara lägger jag till. Det är inte bra. Det är inte så det ska vara. Man ska med ett tillfredsställt "aah" stryka uppgifter och känna sig duktig. Istället har den senaste veckans håltimmar istället mest innehållit rastlöshet, petande i detaljer och fler uppgifter på listan. Jag kommer mig inte för att avsluta, bara påbörja.

Och typ städa skrivbordet (det av trä och det på datorn), göra nya elevuppgifter, leta fakta och sånt. Visserligen bra saker det med. Men listan, listan! Den ger mig ångest.

Uppdraget för den nya veckan är att allt ska strykas. Bannemig.

Gnäll, gnäll, gnäll.

Sådärja. Då har jag gnällt lite. För gnällig är jag. Och trött. Ja jävlar.

Veckan efter jullovet slog mig hårt i huvudet. Verkligheten var grym. Och så betygssättning i måndags. Och Öppet Hus igår. Började jobba 7, hemma vid 22. På plats 7 idag igen för att städa upp efter alla (varför åker jag på sånt jämt?) (Nu hade några snälla kvaravarande tierpare offrat sig och gjort det mesta visade det sig.) (Men ändå. Jag var där 7 i alla jävla fall), vilket innebar att jag var helt tom. Ingen aktivitet i huvudet alls de senare timmarna på eftermiddagen. Och tvättid. Hårt liv. Det är ett hårt liv jag lever.

Jag har inte kunnat prata sammanhängande efter klockan 14 idag. På allvar.

Men det var inte sant den här gången heller, för det kommer ett sportlov emellan.

Så var det igång. Ekorrhjulet alltså. Och hej, vad det har snurrat idag! Eleverna befolkar än en gång korridorer och klassrum. Och återigen är det öppet hus som ska planeras. Fackmöten och ämneskonferenser. Åh hjälp. Jag kände mig helt manglad när jag kom hem idag. Nu befinner jag mig i sängen, och där tänker jag stanna tills imorgon. Hela kvällen har bara ägnats åt sängförberedande handlingar. Laga middag, äta middag, laga lunchlåda, plocka fram kläder till morgondagen. Dusch, tandborstning, färdigt. Bara två lektioner på schemat, båda färdigplanerade. Aaah.

Nu ska jag slötitta på tv eller slöläsa nån bok.

Om jag bara hade tid och ork att träna skulle jag må ganska bra.

Idag har jag haft tre lektioner. Treorna fick rita med kladdkritor. Ettorna läste jag sagor för.

En helt vanlig dag på gymnasiet!

Fast kladdkritelektionerna var egentligen rätt svåra övningar i att ge instruktioner och att lyssna, bara listigt kamoflerade. Och sagorna ska så småningom eleverna bearbeta till nästintill oigenkännlighet. Men dock. Det är vad jag sysslat med på mina lektioner idag. Ganska roligt faktiskt. Men man blir hes av att läsa högt.

Annars har jag gått dubbelt med läraren i Textkommunikation A, en kurs jag kommer att ta över i vår, planerat resten av veckans lektioner, hjälpt rektorer att formulera mejl, rensat bort kilovis med onödiga papper i mina lådor, rättat elevuppgifter, pärmat uppgifter, tillverkat prov, kollat igenom mina elevers studieplaner, skickat IG-varningar till klassföreståndare, skickat tusentals mejl, svarat på tusentals mejl, planerat Öppet Hus i januari.

En vanlig dag på gymnasiet!

Åh! Inspiration, hopp och irritation i ett. Alldeles, alldeles underbart. Jag har suttit som klistrad vid datorskärmen i nittio minuter nu. Detta ska jag visa för mina elever. Jag börjar med IP på torsdag. EC på fredag. Halleluja.

Nja. Men jag tillbringar en hel massa tid här i alla fall. Och såhär ser det ut ibland. De minuter det faktiskt är ljust ute och pelargonerna blommar.

Tvåorna är också på G!

Nu är jag hemkommen från modeshowen som elever i min trea både arrangerat och gått som mannekänger i. Stolt som en riktig höna är jag. Mina fina kycklingar! (Även om kyckligen på bilden förstås är mer åt giraffhållet.) Jag försökte fota, men det gick åt skogen direkt. Jag var ju tvungen att stå och storsmila och applådera mest hela tiden. Tur att Snippe hade en mobil med sig då. Och jag ska få bilder från en mindre känslosam lärare imorgon.

Fina, fina och så duktiga. Å, jag är en sån mesig, känslosam och blödig töntklassföreståndare. Men det står jag fan för. Med så himla bra elever som jag får förestå.