Inlägg publicerade under kategorin Ledsenhet

Av Igeln - 7 juni 2010 21:30


 

Då var det över alltså. Nu har mina hjärtan tagit studenten. Mina hp-hjärtan och mina el-hjärtan. Och alla andra fina.


Och det är ungefär så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Jag är sur och tvär och trött. Och har gråtit flera gånger (men inte inför dem). Korridorerna är tomma och trista - inga tjejer som kommer in och pratar när jag sitter vid mitt skrivbord, inga killar som ropar på mig när de sitter i kafeterian och väntar. Inga skratt. Tomt, tomt.


Men jag fick ett guldhjärta av tjejerna. Och blommor (och champagnefrukost, omnämnade på plakat och en flakfärd) av killarna. Synd bara att de tog mitt vanliga hjärta med sig när de sprang ut. 


  


Av Igeln - 26 april 2010 21:58

Inte riktigt gråten i halsen, men suckar djupt gör jag. Trött på människor omkring mig utan egentligt anledning, lättretlig och sur, vill bara vara ifred men känner mig samtídigt ensam. Snippe repar och jag känner mig övergiven.


Otränad och äcklig.


Ingen inspiration varken hemma eller på jobbet.


Längtar efter nåt men vet inte vad. Längtar sjukt mycket efter det, vad det nu är dessutom.


Lyssnar självklart (självklart!) på sorglig musik.


Vill inte vara med riktigt.


Och nej. Det är inte pms.

Av Igeln - 29 mars 2010 22:18

  


Jag drömde att det blåste så hårt att jag nästan lyfte från marken. Det var roligt, både jag och folk omkring mig skrattade. Tills jag insåg att vinden var ute efter mig. Vinden vill döda mig och förvandlades till en vit hand som förföljde mig och försökte få tag i mig. Jag fick fly in i olika affärer på stan för att komma i lä från den, men det var som att springa i kvicksand. Jag kom till ett hus där jag var säker, ett hus med människor som skulle skydda mig. Alla var snälla och jag kände mig lugn. Några stod utanför ett fönster och skulle grilla mat, och när jag såg ut på dem upptäckte jag att en av personernas ansikte skiftade i vitt. Hon hade blivit besatt av vinden, som på så sätt skulle kunna komma in i huset och nå fram till mig. Det var kört.


Och sen blev alla zombies...



Av Igeln - 16 februari 2010 22:27


Förbluffad, förstummad, förvånad, modfälld, mållös, nedslagen, omtumlad slokörad, vimmelkantig och överraskad ges som förslag på översättning av "dazed" enligt woxikon. Åtminstone sju passar in på mig idag. Man skulle kunna ha ett tisdagsporträtt av en igel under rubriken för att illustrera ytterligare.


En helt jävla värdelös tisdag. Tisdagar är jävulens påfund, believe you me. Trött och knappt vid liv efter måndagen och ännu så låååångt kvar till nästa lediga dag. Lektioner som byter av varandra med fem minuters mellanrum, från morgon till eftermiddag. På språng från att jag kliver av tåget (med fortfarande stelfrusna tår, efter att ha väntat på ett försenat tåg en knapp halvtimme på morgonen). Möten hit, lektioner dit, fångas i flykten i korridorer av lärare och elever, får höra dåliga undanflykter och bortförklaringar om varför det inte går att lämna in/redovisa/orka jobba på lektioner (kanske har hela mänskligheten dåliga tisdagar? Kanske är de lika matta i själen som jag? ) tjugo minuters lunchrast och sen ett till möte sent på eftermiddagen. Slut på mjölken till kaffet också.


Satt kvar i arbetsrummet till 18 bara för att bli av med några av de där irriterande punkterna på listan som verkar vilja följa mig till världens ände. Och sen var tåget hem tjugo minuter sent. Och kiosken kunde inte hantera kontokortsbetalningar.


Hem, steka blodpudding, hämta tvätt i tvättstugan, duscha, lägga sig i sängen och glo. Ett stimulerande liv.


Nu har jag lyssnat på sex-bands-låten typ fem, sex gånger och tyckt synd om mig. Kanske är det dags att släcka. Lägga ner.

Av Igeln - 9 februari 2010 07:37

Antal punkter strukna på listan: 0


Antal punkter tillagda på listan: 1


Alltså sitter jag här vid skrivbordet klockan sju på morgonen i min ensamhet med automatkaffe, ostmacka och sorglig musik på spotify. Väl här insåg jag att jag nog lika mycket behövde ensamheten som tiden att planera. Att jag undermedvetet kanske ville hit ändå, oavsett om jag hade mycket att ordna med eller inte. Det är så sällan stilla och tyst runtomkring mig på det här stället, och det börjar sprida sig inåt på nåt sätt.

Av Igeln - 3 februari 2010 21:55

Jag var på bio med mamma. Fish Tank såg vi. En ganska gripande och sorglig film med nån typ av hopp ändå. Haha, lite som min musiksmak på senare tid alltså. Och handlingen kändes som de sämsta sidorna av orten där jag jobbar gånger hundra. Eller kanske är det att överdriva. Kanske är det sådär även i Sverige på sina ställen, bara att jag är för naiv för att våga tro på det. Jag tror kanske det. Att jag är naiv.


Sevärd film. Lätt. Men ikväll var vi bara tio i salongen som fick veta det.



I fredags var jag också på bio, men med videoklubben. Avatar. En cowboy-och-indianer-film, bara med pandorianer istället för indianer. Och hästarna hade sex ben och långa trynen. Sevärd den med, men på ett helt annat sätt. Salongen var fullsatt.




Av Igeln - 1 februari 2010 22:28

Det här med musik och iglar är ju en komplicerad historia. Eller, i ärlighetens namn är det vä ltvärtom. Det är väldigt enkelt. Vissa skulle väl säga enkelspårigt.


Och nu i spotfytider blir det bara värre. Igellistor till döddagar. Nedbäddad i sängen med hörlurar på huvudet och dator på magen. För tillfället verkar det vara en lättare form av självplågeri på schemat. Bara sorgliga låtar. Men med guldkant. Eller silver lining kanske det kallas.


Jag lyssnar och ryser och suckar och är nästan nära tårar och samtidigt pirrar det liksom av glädje nånstans i samma mage som det ligger en klump i.


Dungen – Du Är För Fin För Mig



Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2010
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards