Jag tog en bild på min efterrätt nyss, för att skriva ett menlöst inlägg om den. Bilden föreställer två hårdbrödmackor med falukorv, en mandelkubb och kaffe. Och ja, det är en efterrätt, alltså vad jag åt efter lunchen.

I alla fall. Anledningen till att jag beslöt mig för att skriva detta menlösa inlägg är att det är typisk skelleftehamnsmat. Sånt man åt hos mormor och morfar. Fast på den tiden jag åt mackor där hade jag inte börjat med kaffe än, då hade det varit mjölkchoklad, gjord på röd mjölk. Och korven skulle ha varit av den fetare sorten, inte min nyckelhålsmärkta. Bregott (extrasaltat såklart) är det dock under korven på mina mackor, precis enligt originalreceptet. Mandelkubb var det vanligast förekommande kaffebrödet som serverades i det röda huset på Matrosvägen så vitt jag minns. Jag insåg nyss att jag hade både korv, extrasaltat smör och mandelkubb hemma samtidigt, vilket är en chans på om inte miljonen så åtminstone några hundra, och blev därför tvungen att nostalgiäta lite. (Knäckebrödsmackor med korv var för övrigt det jag saknade allra, allra mest under de år jag var vegetarian.)

Apropå röd mjölk, mormor gillade inte att vi uppsalabor drack lättmjölk och höll på att sjåpa oss med maten i allmänhet. Så en gång maskerade hon den röda mjölken genom att hälla över den i lättmjölkspaket. Förutom på smaken så avslöjades hennes list även på att mjölken enligt paketet skulle ha gått ut flera månader tidigare. Lilla mormor…

Nåväl. Jag letade upp Skelleftehamn i wikipedia och fick då läsa att Victoria Silvstedt är född där. Nämen! Vi har så mycket gemensamt hon och jag. Sen flyttade hon nämligen till Bollnäs, som inte alls ligger långt ifrån Hudiksvall där pappa är uppvuxen. Det är som att jag och Vickan nästan vore släkt. Fint.

Sådärja. Nu blev det menlösa inlägget genast fantastiskt läsvärt och intressant.

Igår var jag ju repänka, så jag tillbringade kvällen tillsammans med Graham, John, Michael, Terry 1 och 2, Michael och Eric istället. Jag tände ljus, drack vin och åt choklad och valnötter, de stod för underhållningen. Kändes lyxigt och medelålders. Det ska böjas i tid, det som kulturtant ska bli. Jag tror Assar blev lite svartsjuk eller tyckte att jag var tråkig, för han protestplacerade sig under soffan resten av kvällen. Ville inte komma fram.

Imorse vaknade jag strax efter sju av att posten ringde och frågade om jag ville vicka lite som brevbärare (det var förstås en verklig människa som framförde postens önskan, LG heter han och pratar bred skånska. Nyvaken som jag var förstod jag ungefär hälften av vad han sa. Undrar om han märkte det? Jo. Jag tror han är van). I alla fall. Jojo! Inte en chans nånstans att jag skulle släpa mig upp för att irra omkring som bortkommen lantbrevbärare resten av dagen. Bara att lägga på luren och försöka somna igen. Jag tror att Assar tyckte lite synd om mig då, för han kravlade fram från soffgömstället och la sig på min arm och sjöng små vaggsånger tills jag somnade om. Drömde att jag desperat letade efter mina brevbärarkläder och att jag bar Assar på ryggen i stark blåst.

När jag väl steg upp på riktigt beslöt jag mig för att servera mig kaffe, juice, rivet äpple med kanel och keso, stekt ägg och bacon till frukost. Lyx igen! Synd att min DN-prenumeration gått ut bara, nu fick jag sitta och läsa gamla serietidningar till kaffet istället. Kanske vägde det upp gårdagens vuxenpoäng lite.

Jaha. Och det var det. Nu har jag inget mer att uträtta idag. Ingenting! Det känns lite konstigt. Tänkte förstås träna vid 18. Och borde förstås läsa igenom lite elevuppgifter så att jag slipper göra det i helgen. Men jag vill inte. Jag lägger mig i soffan och stirrar i taket eller i en bok så länge. Det här är skivan som får utgöra soundtracket för stunden.

Det här var bland annat vad killarna bjöd på igår (och jag veeeet att jag är tjatig, men jag kan inte låta bli. Jag har en intensiv pytonperiod just nu):