Igår var jag tvungen att avbryta en religionslektion på grund av att filmen jag visade var helt åt helvete. Nej, det var inte sant. Det var ju tvärtom. Filmen handlade om kristendom, och det verkade som att de (amerikaner med smak för smörig bakgrundsmusik, gärna stråkar) som låg bakom filmen tänkte att precis allt, allt man kan komma på om kristendom skulle pressas in på 47 minuter. Allt! Alltså allt. När jag själv efter desperata försök att se nåt bra med filmen, nån scen som skulle gå att diskutera, istället började skratta åt alla årtal, grupperingar och historiska personer ackompanjerat av elevernas uppgivna suckar så var jag tvungen att bryta, och då hade vi plågats svårt i 20 minuter. Jag kände till och med att jag var tvungen att be om ursäkt. Bra drag av mig. Klassen hyllade mig för att jag ”inte var som alla andra lärare som skulle ha tvingat dem att se klart”.  Jag trodde att de skulle hata mig för all evighet efter att jag plågat dem, så det var ju en lättnad. Jag är så tuff och nytänkande. Helt spontan och galen!

Istället fick vi alltså improvisera lite. Pratade om de sju dödssynderna. Dessa rabblade då en elev glatt upp som ett rinnande vatten. För att hennes kaniner är döpta efter dem! Så jävla klockrent!

Högmod, Girighet, Vällust, Avund, Frosseri, Vrede, Lättja.

Kaniner.  

Och sen bestämde vi (med kaninägaren som en av de ivrigaste förespråkarna) att vi ska se på Life of Brian nästa gång istället. Ibland är det roligt i skolan.

Här är för övrigt Vrede, champion i kaninhoppning: