Det blåser nya vindar nu, kulturtantsvindar. Ljusvandring förra veckan, teater idag, nya projekt inplanerade veckorna framöver. Åh, här ska samlas kulturellt kapital. Min kulturtantsvän Linda och jag såg pjäsen Blåmärken idag. Jag hade dragit på kulturörhängena:

Som även matchar (matchning är som de flesta säkert vet viktigt för en äkta kulturtant) kjolen:

Trots tappra försök märks det dock att jag är något ny på området, både kjol och örhängen är nämligen inhandlade på H&M, inte Marimekko, Gudrun Sjödén eller annat passande kulturtantsmärke. Det kommer, det kommer.

Kanske är det för att vi alltså är något nya på området, men ingen av oss var direkt himlastormande berörd efter att ha sett pjäsen.

Jag kan nu, efter att ha googlat lite, säga att jag varken håller med DN eller UNT. Nej, det är Ergo som står mig närmast i smak. Kunde man ju just tänka sig. Studenttidningen. Fan då. Men faktiskt, precis som det står i recensionen; det känns som att man utgått från att publiken är dum.

Jag och Linda tyckte inte att publiken verkade dum. Vi tyckte att de verkade fulla. Vi förstod inte vad folk skrattade åt.