Eller slem? Vad reser en igel på?

I alla fall. Bärild fyllde 30, och det firades medelst finlandskryssning. Spa-kryssning med videoklubben minsann! I fredags bar det av, i lördags kom vi hem.

 Vi åkte tåg och tunnelbana först.

 Alla fick massage och sen hängde vi i spa-delen. Första utomhusbadet avklarat kanske man kan säga?

Skillad fotograf! 

Sen var det dags för piffning och trerätters. "Spamiddag" som skulle vara lite nyttigare än den vanliga. Gräddig musselsoppa, bröd, lammstek, potatisgratäng och cheesecake. Hur många kalorier bestod den vanliga menyn av? 

Typ som i Kalifornien! Ehrm.

I väntan på en liten kille på trampcykel...

Bärild hade med sig en projektor! Västa överraksningen som gjorde sig ypperligt mot hyttens rullgardin. Videoklubben kunde alltså ägna sig åt vad den gör allra bäst. Kanske det bästa sättet att ägna en trött lördagsförmiddag på, då man är på en färja?

Men vi kunde även roa oss med annat när andan föll på...

Allt som allt en mycket trevlig vistelse, dock med vissa inslag av närstudier i människomisär. Det var länge sedan jag lände mig så smärt, smidig, ung och fräsch. Och smart. Och nykter.

Notera morrhåren längst ner i vänstra hörnet på den sista bilden.

När jag fyllde år fick jag nyutgåvan av Alice i Underlandet av lärarna, bland annat med motiveringen att "utan den hade varken varken Monty Python eller Beatles blivit vad de blev" och det utan att de ens visste att dess ypperliga konstellationer av engelsmän råkar vara två av de viktigaste beståndsdelarna av ett igelliv - snacka om lyckträff!

Igår gick igelfamiljen på bio - min present till far på födelsedagen; middag och Alice i Underlandet - på bio alltså. En hit må jag säga.

På vägen till den plats jag skulle möta mamma och pappa på gick jag och lyssnade på en lista (drottningen av listor, det är mitt mellannamn), dagen till ära var det "igelns 60-tal" och låten jag fick stoppa när jag kom fram var White Rabbit. Som handlar om... ja, Alice såklart.

Och den fick mig att börja fundera på en bok jag fick av Helene för 14 (fjorton! Gaaah!) år sedan; Go ask Alice. "Go ask Alice, when she's ten feet tall" sjunger hon, och hm, det måste ju vara ett citat som lånats till boktiteln? Kollade upp boken, och ja - så är det ju såklart. Och jag fastnade där jag satt i soffan och bläddrade. Jag plöjde den på engelska för 14 år sedan. Nu måste jag läsa om den.

Alice, Alice, who the fuck is Alice?

Tjejen i mitt liv verkar det som.

...ja, vad säger man?

Nej. Inget bygg-det-själv-program. Inte ens nåt med fornnordiskt tema. Enkel information:

Och en lustig detalj kring detta är att det är två år sedan, sånär på en (1) dag sedan jag publicerade denna information, och det kom jag på NU!

sa Snippe. Och det gjorde den ju. Tuffaste tishan i stan.

Det var inte bara jag och Frida som gillade filmen (vargscenen, jag säger bara vargscenen!), även Assar, precis som jag misstänkte. En stund försökte han klättra IN i tv-skärmen. Och nu är det Snippes tur. Jag kör en repris med ett öga samtidigt som jag datoriserar.

Rävar är världens tuffaste djur näst efter Assar. Och Roald Dahl är en av världens tuffaste författare. Och nu går Fantastic Mr Fox på bio. Kan det bli bättre för en igel? Tor ej.

Undrar om man skulle kunna smuggla in Assar i salongen. Jag tror han skulle gilla filmen.