...ja, vad säger man?

Det är fantastiskt att ha lov. Alla borde få ha det. Jag sover, softar, tränar, äter och kanske hinner jag med nån enstaka fikastund mellan varven. Det känns i hela kroppen, den liksom lagrar vila. Åtminstone kan jag ju hoppas på att den lagras nånstans, jag gissar att det är fullt ös medvetslös så fort jag kommer tillbaka på måndag igen.

Idag är det tvärtom. Jag fick tid för en födelsedagspresent idag, ansiktsbehandlng på SkinCare. Åh. Ansiktsbehandling luxury (1h 45min): Ryggmassage, rengöring, hudanalys, peeling, ånga, grundlig porrengöring, plockning av bryn, massage ansikte och axlar,mask, samt handmassage.

Mitt rum var ännu finare, på övervåningen med fönster åt två håll. Där låg jag inbäddad i en kokong och blev omhändertagen.

Och så slängde jag på frans- och brynfärg på det. Jag har sjukt snygga ögonbryn nu. Filmstjärnebryn! Tänk om farmor skulle se dem, hon som brukar säga att det är det snyggaste på mig i vanliga fall, nu skulle hon ju svimma av hänförelse.

När jag var klar lullade jag ner på stan, hyrde en romcom, köpte en sallad på Cupido och bodybutter på Body Shop. Och sen blev det inte mer action. Soffläge. Hämtindiskt till middag (jag slapp hämtningen). Nu sitter Snippe och Niklas och nördar i rummet intill medan jag är nedbäddad i kokongstil än en gång, insmord och väldoftande.

Sådärja. Om man skulle ta och titta lite på Mot alla vindar då?

eller lov, kan man ju också säga att jag har.

Fantastisk sak i alla fall.

Vaknade utsövd och på strålande humör med en spinnande katt på bröstet. Sovmorgon, DN-läsning. Städade lite, njöt av solsken genom fönstret, blommor på golvet och musik i högtalarna.

För en gångs skull orkade jag med en stadspromenad, helt ostressad! Hittade hallampa, fick sol i ögonen, rosor på kind och fixade motiv till halltavlor som jag inte varit nöjd med förrän nu.

Gjorde ny träningsmusiklista på spotify som jag kan lyssna på i lurarna även på Sats, tack vare fin present från Snippe. Gullehan. Det var komplett roligt att lyfta tunga saker och grimasera i läskigt upplysta lokaler. Det är nästan så att jag längtar till nästa pass, så att jag kan kan lyssna vidare.

Har även lagat biff à la Lindström till trött pojkvän, ätit ost från Eskesta (uttalas dock Echísta på tierpsdialekt fick jag lära mig) som jag fått i födelsedagspresent av lärare på Sofias födelsedagsfest(!) och druckit ekologiskt vin, även det en present från min finkusin.

Ja, får jag lalla omkring såhär några dagar till kan det kanske hända att jag snart känner mig som en människa igen.

Det här med musik och iglar är ju en komplicerad historia. Eller, i ärlighetens namn är det vä ltvärtom. Det är väldigt enkelt. Vissa skulle väl säga enkelspårigt.

Och nu i spotfytider blir det bara värre. Igellistor till döddagar. Nedbäddad i sängen med hörlurar på huvudet och dator på magen. För tillfället verkar det vara en lättare form av självplågeri på schemat. Bara sorgliga låtar. Men med guldkant. Eller silver lining kanske det kallas.

Jag lyssnar och ryser och suckar och är nästan nära tårar och samtidigt pirrar det liksom av glädje nånstans i samma mage som det ligger en klump i.

Dungen – Du Är För Fin För Mig

De här killarna får jag träffa varje dag. Jag har det rätt bra, jag.

Räcker så.

Planerar. Stötte på detta.

Projektet är påbörjat.

Kroppen är tränad (för första gången på drygt en vecka.).

Håret är färgat.

Ansiktet är peelat.

Benen är rakade.

Fötterna är filade.

Igeln är lagd.

Satsar på det underbara, nästintill ouppnåeliga åtta timmars sömn inatt.

Och imorgon har jag tandläkartid.