Assar har namnsdag idag. Han har fått ett namnsdagskort av Frida. Fantastiskt fint!

Jag har inte dött. Inte försvunnit eller ledsnat heller. Bara varit trött och ur bloggform. Det ändras strax!

Innan den ultimata inspirationen lägger sig som en gosig film kring mig bjuder jag på en otroligt spännande lista som jag stulit från Frida (hon stal den hon med, så jag är i gott sällskap). Håll till godo - igelkunskap.

Vad heter du?

Nina

Smeknamn?

Igeln, Iglo, Fröken, Sotlugg, Fjortisen, Kråkan, Ninis. Hellhammer en gång i tidernas begynnelse.

Vad tror folk om dig?

Det beror på. Vilket folk? Jag tror att mina arbetskamrater tror att jag är glad nästan jämt. Några av dem vet att det inte alls är sant. Eleverna tror garanterat att jag alltid, alltid är glad. Glad och snäll. Diplomatisk och rätt social tror jag att folk i i allmänhet tror också. Jag hoppas att mina vänner inte tror så mycket, utan mera vet saker om mig.

Stämmer det?

Jo, i stort sett. Jag är alltid glad när jag undervisar, i stort sett. Och jag morrar och svär mest när ingen är i närheten. Eller när jag inte riskerar en jobbig konfrontation. Det är nåt jag skulle vilja bli bättre på. Att konfrontera.

Vad får du oftast komplimanger för?
Utseendet oftast. Klädsmak och handstil är annat som jag får beröm för ibland. Och att jag är trevlig, faktiskt!

Brukar du skratta för dig själv?
Oja. Men ännu oftare går jag omkring och fånler. Det gör jag riktigt ofta, haha.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?
”Hönökaka” Och sen en bild på Assar som ser ut som, ja nån form av bröd.

Var bor du?
Uppsala

Trivs du där?
Ja. Faktiskt. Jag har ingen bortlängtan what so ever.

Äger du några Converse?
Tre par. Ett par svarta och ett par blå, inhandlade i USA i somras. Ett par före detta svarta också, som är nästan lika mycket av hål som sko, ärvda av min mamma för hundra år sedan.

Brukar du bli för full?
Det händer. Men helst inte. Det är alldeles för jobbigt på alla möjliga vis.

Är du blyg?
Nej. Inte alls. Jag var det, rätt ordentligt fram till gymnasietiden. Då började det avta, och nu är jag komplett oblyg. Himla skönt.

Sysslar du med någon idrott?
Allmän konditions- och styrketräning på gym, räknas det?

Vill du hellre ha mail än brev?
Brev är ju helt klart roligare. Men om mina kollegor skulle börja skriva brev  och lappar till mig så fort de ville något skulle jag nog bli lite ledsen.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Nej. Väl? Attraktion - ja.

Har du spytt offentligt?
Vad är offentligt? Som inte hemma eller med publik? Nej till det sista i alla fall.

Är du nöjd med ditt liv?
I allmänhet ja. I november/december med betygssättningshetsångest att se fram emot, ingen sol, inget liv och ingen ork – nej. Men det går över har jag hört.

Är du bortskämd?
Absolut.

Vad gör du i morgon?

Tar 7:19-tåget (sovmorgon nästan!) till jobbet. Först fackmöte. Har sen tre lektioner i svenska, och så svenskmöte på det. Rättar och förbereder ett tag också gissar jag. På kvällen har några av mina hjärtan sin modeshow i skolan, det är sjukt spännande! Det ska bli modevisning, sång och dans. Jag har ringt tidningar, får se om de kommer. Snippe, Linda och Maja kommer i alla fall, det ska bli jätteroligt. och en sen kväll.

Vad är det värsta du vet?

Orättvisa människor, skytmånsar.

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka?

Beror på vilken vecka. Veckan efter lön – nån tusing eller två? Veckan innan lön – inget.

Vilken kändis tycker du är en bra förebild?

Nån som kämpar för miljön skulle jag väl tro. Men eftersom jag inte kommer på nån så…

Vad längtar du till?

Ledighet. Sommar och sol. Att inte behöva planera morgondagen alls.

Är det okej att gråta?
Men självklart.

När grät du senast?

När jag var ledsen för att någon annan var ledsen och jag inte kunde göra nåt åt det.

Vad skulle du göra om du vann en miljon?

Skratta hysteriskt. Försöka fixa ett hus som Snippe kan tänka sig att bo i?

Bär du glasögon eller linser?

Ja. Båda. Linser på dagen, glasögon på kvällen och vissa söndagar. Jag har otroligt dåligt självförtroende när jag har glasögon på mig, precis som när jag fick det första paret känner jag mig. Total regression. Fast jag tycker det är jättefint på många andra.

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder?

Inte alls.

Vill du gifta dig?
Ja, kanske? Fast det är inte alls viktigt för mig.

Vill du ha barn?
Jo, ett vill jag nog allt ha.

Är du bra på att laga mat?

Det är jag minsann!

Är du musikalisk?
Jag vet inte. Jag kan sjunga rent, men har aldrig försökt mer än så. Kanske beror lite av det på att nästan halva min bekantskapskrets är fantastiskt musikaliska allihopa? Bra på att lyssna är jag dock!

Tror du på ett liv efter döden?
Nej och ja. Jag tror på en slags världssjäl där allt levande ingår, lite åt buddhismhållet om man ska peka åt nån världsreligion. Men inte att man återföds som en annan människa eller at man kommer till en annan existens. Man bara uppgår i den, och allt går i cykler. Så tror jag. Nog.

Bor dina föräldrar tillsammans?
Ja. De och två katter.

Har du tandläkarskräck?
Nej. Inte favvostället, men jag litar på dem.

Har du någon gång gråtit dej till sömns?

Ja, men men det händer alltmer sällan ju äldre jag blir. Det är himla skönt.

Biter du på naglarna?
Nej. De bryter av sig själva däremot.

Jag har inte varit död. Bara stressad och i Hudiksvall. Skolstress storlek XL. Flydde till Hudik över helgen för att få ro att rätta hundra kilo uppgifter.

Det gjorde jag. Men jag glömde att planera. Idag har jag därför haft en så dålig lektion att jag fortfarande grämer mig. Jag liksom slarvläste högt ur boken och skrev förstrött på tavlan. Och lät dem göra egna instuderingsfrågor. Sen läste jag lite till. Jag har bett om ursäkt offentligt på facebook och verkar ha blivit förlåten (och som en elev skrev - de var nog lite medskyldiga till oordningen). But still. Jävla dåligt. Här ska styras upp! Ojoj. Vänta bara. Ordnung!

Men först ska det sovas. Steg upp tio i fem imorse för att hinna med tåget direkt till jobbet efter att ha sovit lite fläckvis sådär (känns som att jag inte sovit, men jag har bevis -jag minns att jag förmanade elkillarna att de skulle hålla tal på fredag annars blir det på omprovsdagen, samtidigt som jag sköt köttmonster med maskingevär och försökte undvika att träffa hästarna som också strövade runt i det stora kaklade rum vi alla befann oss i. Och jag tror inte att det har hänt mer än i mitt huvud.)(Det där med talförmaningen är nåt som gäller även i den vakna verkligheten i och för sig, snacka om att vara besatt...).

Nu är jag snart död. Till skillnad från innan alltså.

Och så har jag 30 kronor på mitt konto. Ska det vara så? Snart fyllda trettio år och fast anställd? Va?

Igår var jag på en föreläsning för svensklärare på gymnasiet. Den i sig är värd ett inlägg, den hette "Litteratur som känns" och var fantastiskt inspirerande. Nu vill jag kasta mig in i läsprojekt med mina svenskelever, jag har tusen idéer jag vill testa. Det var så fantastiskt roligt att känna att man liksom blev en lite bättre lärare av att lyssna på vad han sa. Att man liksom utvecklades en smula.

Synd bara att böckerna som finns i klassuppsättning är ungefär hur tråkiga som helst.

Men till det jag hade tänkt ta upp alltså. I pausen stod jag och pratade med en f d kollega och hennes nya arbetskamrater. Vi stor runt ett bord och åt smörgås och drqack kaffe, och helt plötsligt sa en  äldre kvinna till mig:

- Men jag känner igen dig. Har inte du bott på Väktargatan?

- Eh, ja, jo, men då var jag ungefär en tvärhand hög. Vi flyttade när jag var runt fyra år..

- Men ja, då är det ju Nina! Du har varit hemma hos mig! Vi bodde på samma loftgång!

Och ja jävlar. Det var grannen Eva som hade burkar med en massa fina stenar och snäckor. Jag minns att jag fick en ljusorange spiralformad snäcka. Jag tror den finns kvar i nån låda. Det skulle inte förvåna mig.

Men det var 25 år sedan jag fick den snäckan. Tjugofem år! Jag var en tvärhand hög och linblond! Hur, HUR kunde hon känna igen mig? Jag blev alldeles yr.

Sen kramnade hon mig och sa att det var roligt att ses, sa att hon träffat på mamma för några år sedan och undrade om min pappa fortfarande var så bra på ord. Och det är han ju. Och jag fortsatte att vara yr.

Det är alltså jag. Till höger. Ungefär vid den tid det begav sig, snäckfåendet.

Nja. Det kan väl knappast den här bloggen beskyllas för, inte på senare tid i alla fall. Men jag har drabbats av det tillståndet, och därför inte orkat med så mycket egen ordbehandling på senare dar. Det var skolforum på måndagen (jag har en tung plastkasse med massa värdelöst gratismaterial och ett superdyrt kortspel som minne därifrån) och tre museum på tisdagen. Etnografiska, Nordiska och Historiska. Mycket information. Mycket bra information, inspirerande som fan.  

På Etnografiska fick vi vandra fritt efter att vi guidats en stund, och jag sprang iväg till utställningen om nordamerikas indianer som jag verkligen vill kolla in. Men tji fick jag. För den bullrigaste besserwissrigaste värsta sortens person i sällskapet blev hungrig och bestämde att vi skulle gå och äta en halvtimme tidigare. Sofia fick ringa till mig och be mig komma, när jag mötte de andra vid ingången applåderade han. Och sen tog han mig om axlarna och sa "lilla gumman, blev du suuur nu?" Nädå. Inte. Samma förtjusande person förklarade sedan för sällskapet att det där med feminism, det är bara galenskap. Kvotera in kvinnor på bekostnad av duktigare män, vad är det för sätt, vavava? Att feminism möjligen kan innebära annat än just att kvotera in värdelösa personer på bekostnad av stackars välutbildade kom icke på fråga. Dessutom, fick vi veta, är vi ju "biologiska varelser". Något som det faktum att kvinnor oftare väljer köksgardiner än män bevisar. Nämligen.

I alla fall. Nu är det lov. Bra som fan. Jag har tänt ljus och dricker te. Middag hos föräldrarna ikväll. Jag tar med skolkatalogen och plågar dem tror jag. Och en sjuk grej: jag saknar elevjävlarna.

Utanför mitt fönster är det helt vitt. Man ser några meter skolgård, sen är det stopp. Det kan finnas vadsomhelst där borta. Eller ingenting. Jag gillar båda tankarna.

I fredags skulle Snippe med arbetkamrater på maskerad. Temat var idoler. Valet var självklart. Musikvalet var självfallet också givet. 

När jag kom hem från den sedvanliga efter-jobbet-ölen (men det var efter-jobb-vin just i fredags) hördes musiken redan i trapphuset, när jag kom innanför dörren var det bara att stå till tjänst som sminkös. Under tiden fylldes det på med fler och fler människor som samlades hos oss innan de begav sig av mot middagen.

När de tillslut ramlade ut och iväg allihop, glada, svart- vit- och silversminkade och kostymklädda, så blev det så väldigt konstigt tyst. Jag som hela veckan sett fram emot en stilla fredagkväll helt för mig själv, då jag skulle göra precis ingenting annat än att ta det lugnt blev obehagligt rastlös och kände mig inte självvalt ensam längre utan övergiven. Tänk vad en förfest med Kiss kan göra med en. Turligt nog förbarmade sig Frida för mig, så jag tog cykeln, vinet och glassen och åkte iväg till henne och hennes vardagsrumssoffa. Finfint!

Såhär såg det ut innan dess:

Jag släpade mig till Sats för att gå på shape. Ett mördarpass. Frågan är om jag kommer att kunna gå upprätt imorgon. I vilket fall kändes det behövligt, efter en lagom dekadent fredagkväll som slutade hemma hos Frida med en flaska rosé. Det hade inte funkat med egen träning, jag behövde struktur, ordning, nån bestämd jävel som kunde skrika åt mig vad jag skulle göra. Ungefär såhär: