Åh! Inspiration, hopp och irritation i ett. Alldeles, alldeles underbart. Jag har suttit som klistrad vid datorskärmen i nittio minuter nu. Detta ska jag visa för mina elever. Jag börjar med IP på torsdag. EC på fredag. Halleluja.

När jag började gymnasiet hamnade jag på helt fel skola. Helt fel. Fel, fel, fel. Det var gråt och tandagnisslan varenda dag. Jag gick ensam i korridorerna, barfota och trollhårig med freestylelurarna konstant i öronen, mitt bland alla miniräknarnördar som jämförde grafer på rasterna. Ofta lyssnade jag på detta. Lika ofta skrev jag texttiteln på bord, i block, på händerna, ja, lite varstans. Fast med "I" istället för "We".

Efter en tids gråt, tandagnisslan och nästintill avopp fick jag äntligen byta. Från natur till sam. Från Fyris till Skrapan. Å. Skrapan for ever.

Nu har jag flera gånger i rad kommit på mig själv med att skriva det i mitt lärarblock, både vid programlagsmöten och personalmöten. Senast idag. Hm.

Och att Snippe spelade den för mig i köket alldeles nyss vet jag inte hur jag ska tolka heller. Lustigt eller olustigt?